Jag väver dagboksblad i tröstande repetitioner. Serier av små vävar som ryms i mina händer. De speglar varandra och lägger en berättelse till en annan. De är delar och helheter i spänningsfältet mellan det som är beständigt och det som är påväg bort.
Att väva är en symbolisk handling, jag länkar samman trådarna i försök att göra mig beständig. Genom möten mellan trådar av olika ursprung nedtecknar jag berättelser
och befäster de minnen materialet bär.
Foto: Maja Krisitin Nylander
I weave daily notes in comforting repetitions. Small pieces that fit in the palm of my hand. I think of them as book pages, as letters . They mirror each other, adding one story to another. They are individuals existing as a whole, monuments speaking of both presence and absence. My weaving is a symbolic act. Connecting threads in an attempt to make my self the constant. I work with fragments left behind by others, threads that hold their own memories and there by challenging what is on its way to dissolve and what remains.